20 juli 2013 Bröstproteser

Jag har nu två bröstproteser. Den ena lägger man in i en ficka i bh'n och den kräver en specialbehå. Den andra klibbar fast på huden av sig självt och sitter stadigt. Man kan använda vilken bh som helst och det är ju en fördel. Jag vill gärna ha färgglada, snygga bh'ar och protesbehåarna är sannerligen inte skojiga. De är präktiga och stora med breda axelband. Däremot tycker jag att det är jobbigt att dra loss den klibbiga protesen på kvällen. Den sitter verkligen fast. Sedan ska den tvättas och läggas på tork så det blir extra moment när jag är trött och bara vill dunsa i säng. Av den anledningen använder jag mest den lösa som stoppas i en ficka. 

Protesbehå är ofta en dyr historia förutom att de är tråkiga och det är ju ingen inspirerande kombo. Jag hittade en på Lindex till rimligt pris men en präktig en. Det finns en del webbutiker också som jag inte provat men titta t.ex. på:

http://www.nordicare.se/

http://www.swegmark.se/

http://www.abecita.com/

http://www.kvinnligtunder.se/

När jag är hemma brukar jag ofta vara utan protes och bh. Jag börjar känna mig mera bekväm med det så det händer att jag även går och handlar och så utan ”utfyllnad”. Jag ser ju ut så här så vadå?

8 oktober 2012 Återbesök på onkologen

Träffar en mycket vänlig läkare som tar sig tid och undersöker mig och frågar hur allt gått. Hon frågar hur jag mår och vi pratar om depression, svårigheter i samlivet mm. Av henne får jag veta att det finns både yogagrupper och samtalsgrupper som jag är välkommen till.

Jag överlämnar mina sex sidor långa anteckningar om hur jag upplevt mammografi, operationer, information etc och hon läser noga. Hon lovar också att ta upp min beskrivning av biopsi och indikering när de har ett möte med mammografienheten. Det känns bra och jag känner när jag kommer hem att nu kan jag släppa frågan. Jag hade tänkt lämna en anmälan till patientnämnden men det är bättre om det kommer från läkaren.

Några av de synpunkter jag sammanfattade mina anteckningar med:

• Vid återbesök fem år efter cancer borde det vara självklart att en mammografiundersökning har gjorts innan. Hur ska någon läkare kunna avgöra om jag är frisk efter en okulär undersökning?
  
  
• Biopsin kan inte få vara så plågsam som den är nu. För fem år sedan låg jag på rygg under biopsin och smärtan var koncentrerad endast till bröstet. Att som nu få en värkbruten kropp plågad i 45 minuter för att sedan ha värk i en vecka eller kanske mer är helt orimligt. Helt orimligt! Det är otänkbart att vi med de tekniska kunskaper och hjälpmedel som står till vårt förfogande inte skulle kunna lösa det här på annat sätt.
  
• Vid indikering, eller för övrigt vid mammografiundersökning, är det inte rimligt att behöva stå ut med att bröstet kläms sönder så att bestående vävnadsskador uppstår. Personalen måste vara mer lyhörd för patientens smärtsignaler. Att gråta sig igenom en undersökning är inte värdigt.
  
• Mammografipersonalen måste lära sig att förklara före undersökningen hur den kommer att gå till. Det är inte rimligt att bli fastspänd och sönderklämd och gå därifrån i chocktillstånd.

 

Utprovning av protes

Några veckor senare får jag hjälp av en kvinna som vänligt visar och förklarar hur protes och BH fungerar. Provar olika modeller och hittar en protes som i formen liknar det bröst jag har kvar. Provar också ut en BH och går därifrån med BH och protes på mig. En fantastisk känsla. Protesen följer med i mina rörelser och har samma tyngd som bröstet. Jag kan inte längre känna att ett bröst saknas. Känns precis som när mitt bröst var helt. En ny frihetskänsla.

Med den här känslan bestämmer jag mig för att den depression jag sjunkit ner i under sommaren och som fortfarande sitter kvar nu ska börja bekämpas. Jag beslutar mig för att ta hjälp från olika håll för att försöka komma på rätt köl igen.

15 oktober 2012 Återbesök hos kirurgen

Kirurgen har två kandidater med sig. Såret läker fint och jag känner mig inte längre hindrad i mina rörelser. Jag kan också ligga en stund på den opererade sidan. Han bekräftar att jag kommer att slippa strålning och frågar om jag vill ha en bröstrekonstruktion men jag avböjer.  Vi tittar och känner på en silikonprotes och bröstsjuksköterskan ger mig en remiss till Aktiv Ortopedteknik för bröstproteser.

26 september 2012 Ny operation

Den här gången opereras jag på kvinnokliniken och blir vänligt mottagen. Får prata med kirurg Olle som förklarar hur operationen går till. Jag känner ingen större oro, vill mest få det hela överstökat och komma hem igen. Operationen sker på eftermiddagen och det är samma kirurg som jag mött tidigare och har stort förtroende för som utför den.

Väl uppe på avdelningen igen är jag matt och yr. Blödde oväntat mycket under operationen tydligen. Ska gå på toa men svimmar och är snabbt upplyft i sängen igen. Behöver fortfarande kissa och ber om bäcken men det funkar inte. Senare blir jag tappad på 6 dl.

Under hela kvällen och ända in på natten kommer personal och mäter blodtryck, syresättning, temperatur och puls. Blodtrycket är 85/50 vid ett av tillfällena, pulsen 53.

Följande dag stapplar jag upp och hämtar frukost men känner mig ganska ostadig. Får besök av sjukgymnast, kirurgen Olle och en kvinna som ger mig en tillfällig bröstprotes. Får åka hem vid lunchtid och det tar lite tid i en taxi som åker runt och släpper av fler patienter. Är så matt att jag känner mig lätt illamående.

Hemma möts jag av min son som tar hand om hunden och pysslar om mig. Efter att ha sett mig i spegeln går jag och lägger mig. Jag konstaterar att det fyrkantiga blåmärket efter indikeringen återigen syns tydligt under såret. Förmodligen är vävnaden så sönderklämd att det blivit ett ödem i samband med operationen. Vill inte bli påmind om den smärtsamma indikeringen och känner mig illa berörd av blåmärket.

Den här gången tar det längre tid att komma igen och jag tar bara väldigt korta promenader den första veckan, sedan kan jag utöka dem lite dag för dag. Den lilla protesen sitter inte bra och BH’n skaver så jag går utan, även när jag återvänder till jobbet.

13 september 2012 Meddelar att jag vill ta bort hela bröstet

Jag ringde till bröstsjuksköterskan och meddelade att jag bestämt mig för att låta ta bort hela bröstet. När jag tog beslutet föll ett lugn över mig och det kändes helt rätt. Nu behöver jag inte oroa mig för att cancern kommer tillbaka i det bröstet i alla fall.