6 juli 2012 Hos kirurgen

Besök hos kirurg. Jag får veta att biopsin innehöll cancerceller men att de inte börjat växa utan var i förstadium. Operation ska göras och jag får en tid för det. Om det sedan kommer att behövas strålning ska jag få veta vid återbesöket men risken för det är 50/50. Det jag är mest rädd för är indikeringen, eftersom den var den mest smärtfyllda erfarenheten från 2007.

Jag ringer några veckor före operationen till mammografienheten för att fråga hur indikeringen går till. Jag måste få veta att man inte tänker plåga mig lika mycket som vid biopsin. Det är mycket viktigt för mig. Jag talar med en sköterska med utländsk brytning och hur jag än förklarar mitt ärende förstår hon inte min fråga. Hon säger att jag kan få bedövning i bröstet och annat som jag inte frågat om och som känns oväsentligt. Vi pratar en god stund innan hon förstår att jag vill veta om jag ska ligga på den hemska bänken igen eller hur det annars går till. Då svarar hon att hon inte vet men ska ta reda på det och ber mig ringa igen senare på samma nummer. Jag ringer samma dag och under flera dagar men får inget svar trots att jag låter många många signaler gå fram. Till slut är det någon som svarar och jag frågar efter den person jag talat med tidigare. När jag pratar med henne igen verkar hon återigen oförstående och kallar på en annan sköterska som genast förstår frågan och svarar att jag kommer att sitta ner under indikeringen och att det inte alls kommer att vara lika obekvämt. Jag är lättad.