29 september 2008 Ingen bra dag

Jo, i och för sig…
Onkologen ringde till slut. Det är tydligen så att de svar de får från mammografin graderas 1-5; 1 = ingenting alls syns, 2 = godartad förändring syns, 3 = förändring syns men man vet inte vad det är, 4 = misstänkt cancer syns och 5 = klar cancer syns. Nu var svaret en 2:a och sannolikheten för att det ska förändras något till januari bedömde han till ca 10%. Ny mammografi i januari är alltså ganska rimligt. Han höll också med om att tio veckors väntetid för att få ett svar är orimligt. I januari ska jag ringa en vecka efter undersökningen så ska de leta upp mitt svar genast, det lovade han. Bra gjort!

Nu står det dock klart för mig att man ljög förra gången. De visste redan efter mammografin att det var en misstänkt cancer, för det är inte alls så att man alltid opererar alla förändringar. Man vill undvika att operera i onödan. Varför sa de inte det då?? Vad är det för mening med att ljuga patienterna rakt upp i ansiktet?? Dåligt!

Fötterna plågar mig! Eländet sprider sig till fler leder och känns nu i båda fötterna, känns riktigt deppigt faktiskt. Trappar ut kortisonbehandlingen för att de ska kunna ta nya prover eftersom de andra visade lite konstiga resultat. Känner att besvären ökar när kortisonet minskar så jag är minst sagt orolig för vad som händer i slutet på veckan. Jag ska ju till Stjärnsund på kurs igen, torsdag och fredag. Ser fram emot kursen jättemycket men vet inte om jag kan åka den här gången. Knepig sits! Vill ju inte missa någonting av mitt stora glädjeämne.

Nog med gnäll!! Kom i alla fall ut i skogen i helgen. Min goa granne tog mig med. Hon tog vovven och jag käppen och så gav vi oss av. Lite trattisar hittade vi i alla fall och det var SÅ SKÖNT I SKOGEN!!! Hade längtat så mycket!