Den här gången opereras jag på kvinnokliniken och blir
vänligt mottagen. Får prata med kirurg Olle som förklarar hur operationen går
till. Jag känner ingen större oro, vill mest få det hela överstökat och komma
hem igen. Operationen sker på eftermiddagen och det är samma kirurg som jag mött tidigare och har stort förtroende för som
utför den.
Väl uppe på avdelningen igen är jag matt och yr. Blödde
oväntat mycket under operationen tydligen. Ska gå på toa men svimmar och är
snabbt upplyft i sängen igen. Behöver fortfarande kissa och ber om bäcken men
det funkar inte. Senare blir jag tappad på 6 dl.
Under hela kvällen och ända in på natten kommer personal och
mäter blodtryck, syresättning, temperatur och puls. Blodtrycket är 85/50 vid
ett av tillfällena, pulsen 53.
Följande dag stapplar jag upp och hämtar frukost men känner
mig ganska ostadig. Får besök av sjukgymnast, kirurgen Olle och en kvinna som
ger mig en tillfällig bröstprotes. Får åka hem vid lunchtid och det tar lite
tid i en taxi som åker runt och släpper av fler patienter. Är så matt att jag
känner mig lätt illamående.
Hemma möts jag av min son som tar hand om hunden och pysslar
om mig. Efter att ha sett mig i spegeln går jag och lägger mig. Jag konstaterar
att det fyrkantiga blåmärket efter indikeringen återigen syns tydligt under såret.
Förmodligen är vävnaden så sönderklämd att det blivit ett ödem i samband med
operationen. Vill inte bli påmind om den smärtsamma indikeringen och känner mig
illa berörd av blåmärket.
Den här gången tar det längre tid att komma igen och jag tar
bara väldigt korta promenader den första veckan, sedan kan jag utöka dem lite
dag för dag. Den lilla protesen sitter inte bra och BH’n skaver så jag går
utan, även när jag återvänder till jobbet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar